Så kan Kalla på användas i en mening
- Alexandras kyssar hade blivit kalla, och hennes blick, då den vilade på Lilian, känslolös.
- Constantin ligger död under ett träd i Boulognerskogen : är det efter hans kalla famntag du längtar ?
- Charlotte Kalla hade det tyngre.
- Nu är Kalla tillräckligt frisk för att vara med i tävlingen.
- Kalla mig den morgonvind, Som, okänd från fjerran dalar, Nattens tysta sorg hugsvalar Och bär svalka åt er kind.
- Det nya, som vaknat inom henne, sopade för ett ögonblick bort allt annat : de kalla reflexionerna, skuldmedvetandet - allt.
- Charlotte Kalla har kört dålig.
- von Hancken fortsatte : Herr baron och landshövdingen täcktes vid tillfället kalla mig en verklig filosof och det glömmer jag aldrig.
- De ha så ofta hört sitt lof sjungas, att de kalla sin råa oförskämdhet för gammal svensk är lighet.
- Den spelmannen, som fanns i Svartsjö, ville han nämligen inte kalla.
- Efter debatten sade Stefan Löfven att det var fel att att kalla Sverigedemokraterna för ett nazistiskt parti.
- Kalla icke på henne !
- Som jag minns min barndoms vintrar i Uppsala var de kalla och snöiga.
- Jag vill gå ut och låta den kalla januarinattens vindar göra min panna kylig och mitt bröst lugnt.
- Kanske man inte ens kan kalla dem för en sekt.
- Men Charlotte Kalla körde fruktansvärt fort.
- Hon vände mot honom en kort stund sina trötta och elakt kalla ögon.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
